Jag sitter och skakar. Skakar av ångest. Ångesten har förföjlt mig sedan jag vaknade, med ett uppehåll i skolan tills nu. Ångest i omklädningsrummet, över allas fina kroppar och min feta, fula, äckliga kropp. Ångest på gympan av att känna att alla ser enns fett och inte kunna dölja det. Ångest vid maten över att veta att folk kan se att jag äter. Ångest över min svaghet för mat. Ångest över att jag låter mig själv äta. Sedan när är det okej att jag äter så mycket som jag gör? Förr skämdes jag alltid över det. Nu är det bara vardag. Ångest över framtiden. Beach 2013, ush, vill inte enns tänka på den. Hur jag kommer se ut. Jag kan ju inte enns se min kropp i dushen utan att det förstör min dag. Ångest hos psykologen, av att prata om mina känslor. Jag har iallafall fått lite perspektiv på mina känslor. Jag vet att det är Ana som förstör mig, och inte jag. Det är inte jag som vaknar på morgonen och känner hopplöshet över att leva. Det är Ana som gör det. Ana sitter och kommenderar mig i huvudet. Men Ana är min trygghet. Det är hon som får mig att känna mig trygg. Jag behöver Ana. Please die Ana, for as long as you're here we're not. And i need you now somehow, and you're my obsession, i love you to the bones. Så låter texten till låten Ana's Song. Det beskriver så bra... Ana är mitt liv. Jag lever för Ana. Vad skulle jag göra utan Ana? Jag älskar ju henne så mycket. För er kanske det låter konstigt, att älska en ätstörning, men det gör jag. När jag faller för något, då faller jag djupt. Jag är inte den typen som bara kan komma över något på en liten stund, nej, även efter att Ana förstörde mitt liv och fick mig att begå självmord älskar jag henne. Det finns tider som jag varit så inne i det att jag suttit hemma i Ana's famn och tänkt att inget, inget, inget får någonsin slita oss isär, och det har gjort mig till en slav. Vad som helst Ana säger, så måste jag göra. Och vad jag än gör, hur mycket jag än klantar till det så finns hon alltid där, redo att ta mig tillbaka. Därför. Just därför kan jag inte slita mig bort från henne. Vad skulle jag göra utan Ana? Jag skulle känna mig så vilsekommen och inte veta alls vad jag skulle göra. Så vad ska jag göra? Kämpa emot Ana när jag behöver henne så mycket som min psykolog säger, eller lyssna på Ana och börja kämpa för smalheten (och den ÄKTA lyckan) igen? Bara jag vore stark nog att ta steget, och välja håll.
Förlåt för så mycket negativhet men jag måste få skriva av mig, så kanske tankarna lättar lite.
Moa du är int alls fet! Tvärtom du är smal! Önskar att min kropp såg ut som din, jag är seriös nu. Jag har också anorexi, så jag vet hur allt det där känns.. att ha Ana med sig hela tiden känns tryggt men egentligen vill jag ha bort henne så jag kan få leva fritt utan bekymmer om att svika henne. Smalhet gör en vacker men vad om det sen skulle visa sig att smalhet inte är den sanna lyckan?
SvaraRaderaMoa due så otroligt fin precis som due, du ska int behöv änder på de! ibland måst man vara starkare än tanka siin, fö om man lätar di ta över ejn så blir allt helt fucked up! javejt he int e lätt ti kuna styr över tanka sin, å javejt att man bara vill hör på röstre inom ejn, men försök iaf att sej imot di, fö due perfekt precis som due! å du ska veta att om du vill ha nan ti tala me så finns ja allti, ta hand om dej å ja lovar en daag kmr du må bra å va stolt över att du orka kämp igenom allt dehär dååli! due stark! <3
SvaraRaderaVi är inte lagade för att svälta.. människan är gjord att äta. Alla har problem med att äta för mycket ibland, vissa mer än andra, tro mig, jag är där!! Snälla du söta, se dig sig på ett annat sätt, se dig själv som alla andra runtom dig ser: fin, smal, snygg, vacker på alla olika sätt. Jag bara önskar att du en dag ska se dig själv på rätt sätt! du är inte dåligare än nån annan, ingen människa är gjord så <3
SvaraRaderaför att (bara) gå på 8an tycker jag du ser riktigt bra ut ! och om du äter rätt kan ja lova att på samma gång man växer blir man lite slankare typ.. du kan inte gå ner hur många kilo som hellst på en dag fast du kanske önskar de, försök sköta om din hälsa på rätt sätt så blir du nog lite bättre till mods !
SvaraRaderaHej moa! jag ville bara säga att jag ser dej varje dag i skolan och jag tkr du är jätte fin, vacker, smal (!) osv. men jag skulle säga att det är inte bra om du svälter dej för då när du äter lite så kommer kroppen att tro att du kmr svälta dej igen och då behåller kroppen maten som du äter och du blir inte smalare. ville bara säga det ps. du är jätte vacker!
RaderaDu låter som mig då jag var svårt deprimerad. :(
SvaraRaderaBer om ursäkt om det här låter fräckt...
Jag tror du skulle må bättre om du tog medicin.
Jag vet inte exakt hur du känner dig men jag är en person som förr brukade ha problem med panikattacker, ångest och självdestruktiva tankar. Jag gick så långt att jag skolkade för
veckor och eventuellt böt skola. Jag gick 1&halvt år hos en psykolog, men det hjälpte inte. Jag var trött, skakig, nervös, lättretad... Du förstår. Det var som jag haft PMS året runt och hur skicklig och omtänksam min psykolog än var ändrade hon inte mitt skitiga humör som vinklade allting negativt. Ungefär ett halvt år sen påbörjade jag en antidepressant. Jag var helt säker på att det inte skulle fungera.
Det måste ha fungerat för jag kan ärligt säga att jag mår bättre nu. Vitsorden har gått upp och jag har vågat skaffa vänner, jag har bara stannat hemma en gång i år p.g.a ångest. Om du inte är på en redan skulle jag rekommendera det. Du verkar nog så pass nere och det är alltid värt ett försök. ...De gör inte en hög eller nåt'. Slösa inte din ungdom på att vara deprimerad.
Håll kontakten med psykologen och
ha det så bra.
ö.Anonym
Vi älskar dig Moa för fan du än gör, men försvinner du blir vi ledsna.
.
SvaraRadera-1 respekt.
SvaraRaderaDu raderade min kommentar
fast den var helt relevant till ämnet.