Ang. träning & hälsa

Tänkte att jag skulle skriva lite angående mat & träning, för jag gissar att någon iallafall undrat hur det ligget till med sådant nuförtiden.

Så, jag har ju börjat lite mer serriöst med den här träningen. Med det menar jag då att jag har som mål att träna 5-6 dagar i veckan, ibland mindre om jag är borta eller har mycket program. En dag ska jag tillägna vila (det behöver man ju också) och 1-2 av träningsdagarna ska vara cardio och resten får vara styrketräning. En viktigt point som jag måste nämna är att jag gör ju absolut inte detta för att "bränna kalorier" eller för att "bli smal, smalare, smalast" som var mitt mål förra året... Nej, inte alls åt det hållet!! Då tränade jag bara för att bränna fett och för att jag "måstemåstemåste bli smal", och jag hatade träning. Jag fick släpa mig till gymmet/ut och jogga fast jag hatade det och kämpa för att inte äta mer än det som "mina (ätstörda) tankar tillåt mig att göra". Det gör jag inte nu. Jag har inte som mål att svälta mig till ett underviktigt BMI. Nu har jag en helt annan inställning till träning & mat och jag älskar känslan av att ha haft ett riktigt bra, svettigt pass där jag verkligen känt att jag tagit ut mig till 100%, och jag älskar att äta & framställa hälsosamma måltider. Jag försöker äta hälsosamt och rent 80% av tiden, och tillåta mig godsaker 20% av tiden. Så man kan säga att jag går lite efter "The 80/20-rule" (som är en LIVSSTIL, absolut ingen diet, man ska inte satsa tid på en diet som inte håller i längden, det är bara dumt och korkat tänkande). Och jag har ju inga störda tankar nu, jag skulle aldrig tycka att en bild på en underviktig och alltförsmal tjej är snyggt, aldrig. Jag skulle aldrig tycka att anorexia nervosa eller andra ätstörningstyper är vackert, fast det gjorde jag förr. Det gjorde jag, och när jag tänker tillbaka på det känner jag verkligen hur frisk jag blivit från de tankarna jag hade då. Nu fokuserar jag på att hitta en balans mellan träning/fritid och att få lite mer muskler och kanske en lite mindre fettprocent, men det är inte så att jag skulle få självmordstankar om jag skulle "misslyckas" eller hamna på fel vägar, haha nej, aldrig mer. Nu är mina mål mer långsiktiga, så att jag ska kunna hålla detta många, många år framöver, förhoppningsvis hela livet (mendetskajagegentligenintesägaförmanvetaldrig, jag kan ju inte lova mig själv något jag inte vet). Jag vill inte att mat & träning ska bli något som styr min dag, något som gör att jag inte kan tänka på något annat eller något som gör att jag styr hela mitt liv & mina känslor efter det. Jag vill att träning & mat ska vara något naturligt, som jag har ett bra förhållande till, och som gör mig glad och energisk snarare än ångestfylld och deprimerad. Jag vill att en ny livsstil ska göra mig starkare (både på insidan och utsidan), mer självsäker och lycklig. Så jag tränar alltså inte bara för att "se bra ut", "bli smalare" eller "få mycket muskler", det handlar om mental hälsa också. Hur bra enns kropp än mår fysiskt, mår man inte bra om man inte har friska och sunda tankar. Så, det var bara det jag ville säga, oops, inlägget blev lite längre än jag tänkt, hoppas ni orkade läsa allt.

OBS: Jag påstår inte att jag vet allt om hälsa eller vad som funkar för allihopa, för alla har ju sina egna åsikter om vad som är rätt och fel och vad som gör en lycklig och vad som inte är bra för en när det gäller träning, mat & hälsa. Så ta INTE detta som att jag skulle vilja "visa upp hur mycket jag kan" eller något sådant, för jag vet ju absolut inte allt. Detta är bara det som funkar för mig.

Så snälla, inga hat/elaka-kommentarer, det bara drar ner en och gör att en börjar må dåligt, fast jag tål nog kritik (i måtta), men ni får gärna dela med er av tips eller motiverande tankar/texter.